De två senaste nattningarna...
Kl. 11:04 |
9 kommentarer
Hej finisar!
Vet ni vad, jag känner att jag måste få skriva av mig lite! Som ni vet har vi alla tre varit så förkylda och Tilde har väl inte riktigt kryat på sig än. Men hon är inte långt i från helt frisk. Ni som har läst bloggen sedan Tilde kom vet att hon har sovit i sin egen säng så fort hon kom hem från BB. Klockan sju har hon alltid fått nattmålet och stoppats i säng. Alltid. Och det har fungerat så himla bra för oss. Men visst har vi haft nätter då vi fått springa in 111 gånger och stoppat i in nappen och hon har även ätit de första månaderna, vore konstigt annars kanske ;-) Men de senaste två månaderna har hon sovit hela nätter utan att ätit eller skrikit efter nappen.
Men nu..
Har vi haft riktigt svårt att natta tjejen i två kvällar på rad. Detta är som en ny värld för oss. Vad är det som händer ? Så fort vi har lagt ner hon i sin säng som hon har sovit i hela sitt liv så tok-grinar hon. Hysteriskt. I fredags höll vi på i fyra timmar och till slut fick J gå ner till källaren kl halv två på natten och hämta vagnen. Våran älskade bugaboo räddade oss och Tilde somnade tillslut. Likadant var det i går. Hysterisk så fort hon lades ner i sängen, men somnade bums i vagnen. Innan vi gick och lade oss flyttade jag över hon till sängen och hon sov vidare.
Jag antar att hon befinner sig i en utvecklingsfas, tänder är på G + att hon inte är riktigt frisk. Men det känns verkligen som allt har blivit upp och ner...
En suddig Iphone bild från i går! Fruktstund på Dolcetto, vårat favoritfik .
Ha hA vilken igenkänning. Måste bara berätta att vår stora son var precis likadan ett tag, tror han var runt ett. Vagnen varje kväll i flera månader, vi trodde aldrig det skulle bli bättre och funderade på hur man nattar en femåring i vagn :). Det gick över efter ett tag dock. Hälsningar från Linköping
Känner igen det där. Min son är bara 7,5 månader, men troligtvis fas,tänder och förkylning som gör det väldigt skrikigt om kvällarna. Man får tänka att allt löser sig, det blir bättre. :-)
Samma här. Händer i perioder och jag antar att man får gilla läget. Ibland är hon bara lite extra kramig och vill känna närhet, precis som en annan!!
Heja på!
Seperationsångest lite också kanske? Har för mig det är en sån jobbig fas där vid 9-10 månader! Men jobbigt när sömnen strular. Vår tjej tror det är morgon senast 05.15 nu.. Pust!
Vilken fin bild på er :) hoppas det vänder snart med nattningen :) verkar som ni haft en trevlig helg. själv var jag på 24-årskalas i fredags och igår körde jag filmkväll med några kompisar. hoppas ni har en mysig söndag :) kram
Så jobbigt att hon är så ledsen! Lilla hjärtat <3 När August är sjuk eller får tänder, så blir det inte många timmars sömn om nätterna. Även då han lärt sig krypa, stå, gå osv. Då sover han med mig i stora sängen för han behöver verkligen närheten. Han får liksom panik då han vaknar upp själv. Det kan verkligen inte vara lätt att lära sig så mycket nytt hela tiden. Kära små barn. Hoppas att detta går över snart & att Tilde sover gott i sängen inom kort. Tur ändå att ni hittade en lösning som passar er!
Kram kram kram
Kanske hon behöver sova mindre på dagarna ? Fast mest troligt är nog en separations fas ! Hoppas de går över snart !
"Skönt" att höra att detta händer fler barn.. R var ju helt knasig här för några veckor sedan..fick lägga ner hon 511.000 gånger varje kväll och sen vaknade hon ist om nätterna (typ 2.50) och var fullkomligt pigg och galet glad..mor å far var minste glada.. ;- P
Var nån period hon hade som sen gick över efter 2 veckor ungefär..var helt slut under dessa 2 veckor för hon var som ett monster att umgås med om dagarna, bara gnäll och grin och sep.ångest. Men vi höll bara fast i de vanliga gamla kvällsrutiner (så gott de gick) så gick det där till sig till slut, förutom att hon sköt bak sitt "god morgon" en halvtimme :-) 04.40 nu typ. Tur man är morgonpigg <3
Det där är en fas hon går igenom skulle jag tippa, håll ut så är ni snart förbi den <3
Låter som mina egna ord, med alla 3 barnen fast vid olika åldrar.
Precis som er har vi alltid haft lätta läggningar, tydliga rutiner utan skrik och bråk.
Bra precis när Ida skulle fylla 1 år så blev hon dock som förbytt just i samma sekund som hon skulle läggas ned i sin säng. Hon skrek som en stucken gris, kastade sig åt alla håll o kanter och vi tog precis som er fram vagnen men då det var sommar så traskade vi utomhus tills att hon slog igen sina vackra blå. Till slut insåg vi ju att vi inte kunde ha det så längre, så vi körde 5 minuters metoden m henne, tog 40 min första kvällen, 10 min den andra och sen den tredje somnade hon tryggt med detsamma.
Oliwer har alltid somnat lätt men däremot hade han en period då han vaknade mitt i natten och inte kunde sluta gråta. Inte ett hysteriskt gråtande, utan mer ett väldigt ledset och sorgset gråt liksom. Men det gick över efter ett par veckor.
Osså lilla Rasmus då. Han har precis som de andra barnen varit lätta att lägga, även i vagnen. Men så i våras, strax efter hans 1-årsdag så vägrade han somna ute i sin vagn utan vaggning, jag vaggade o vaggade o passade på att göra benböj samtidigt, haha. Men så en dag kände jag bara att jag vill att han ska kunna känna tryggheten i sig själv igen och la bara ned honom o pojken somnade själv med detsamma. Sååå skönt!
Tror det är olika faser som barnen går igenom. Spec när de blivit lite äldre o mer medvetna om att de blir lämnade. Å därför tror jag att det är ännu viktigare att man visar att man finns där men att de inte behöver en för att somna, att det räcker med en puss o kram o orden sov gott, jag älskar dig!
Hoppas det snart vänder för er snart!
Kram Suzanne